Valet är dock inte vunnit förrän vallokalerna stänger och tills dess måste var och en som vill behålla vår Alliansregering göra sitt yttersta. Den socialdemokratiska valapparaten är resursstark, man har inte endast egna resuser utan också en hel armé av valarbetare som finansieras av LO för LO-medlemmars pengar trots att kanske endast hälften av LO-medlemmarna sympatiserar med socialdemokraterna.
Det vi kunnat se den senaste veckan är att oenigheten och splittringen inom den rödgröna sörjans allians blir allt mer tydlig. Under våren har man gjort ett stort nummer av ett antal "principöverenskommelser". Nu när en mer konkret tolkning av vad dessa "principöverenskommelser" innebär skall göras blir förvirringen total. En sänkning av skatten, enligt kamraterna Sahlin och Wetterstrand", är en höjning av skatten, enligt kamraten Ohly. Inte undra på att väljarna blir förvirrade vilket naturligen avspeglar sig i opinionen.
Till detta kommer att det framstår allt mer uppenbart att Alliansens ekonomiska politik under finanskrisen varit mycket framgångsrik. Nu börjar också detta visa sig på arbetsmarknaden och när det gäller arbetslöshet. Detta ställer givetvis till det för den teknokratiske kamraten Östros, som tvingas inse att hela hans argumentation under finanskrisen nu faller platt till marken.
Dock, vi får inte gripas av övermod och ta ut någon seger i förskott. Det enda som gäller nu är hårt valarbete.
och för övrigt ...
... anser jag att både socialdemokraterna och miljöpartiet kraftigt solkat ned sitt hittills obefläckade rykte som demokratins försvarare genom att ta kommunistpartiet under sina armar. Ett kommunistparti vars ledare stoltserar med att partiet har en historia sedan 1917.
Samma andas barn. Genom att hävda kommunistpartiets historia från 1917 gör kamraten Ohly de personer som visas på bilden till viktiga personer i partiets historia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar