Det tyska valet verkar att ha resulterat i en mycket stabil majoritet för en allmänborgerlig regering.
I procent har de borgerliga partierna CDU/CSU och FDP ett övertag på cirka 3 procent över SPD, Die Linke och Die Grüne. Mandatfördelningen verkar ge de borgerliga en övervikt på så mycket som omkring 40 mandat.
Ser man på förskjutningen mellan blocken så har de borgerliga gått fram med knappa 3.5 procent medan vänsterblocket gått tillbaka med knappa 5.5 procent. Förskjutningen till de borgerligas favör är alltså mycket tydlig.
Tyskland är att gratulera till att nu få en genuint allmänborgerlig regering där det precis som i vårt land nu blir en koalition, en Allians, mellan de borgerliga partierna som kommer att styra. Väljarna har visat att man har förtroende för en borgerlig politik och det särskilt i tider av oro och ekonomisk kris.
Precis som svenska socialdemokrater avser att göra, har de tyska socialdemokraterna gått till val på en politik som är inriktad mot gårdagens lösningar. Tyska väljare har uppenbarligen inte uppskattat detta vilket resulterat i att socialdemokraterna gjort ett verkligt katastrofval.
söndag 27 september 2009
lördag 26 september 2009
Ohlys rätta jag
Göran Skyttes krönika i dagens SvD innehåller mycket tänkvärt om Lars Ohly. Läs detta.
torsdag 24 september 2009
Hur naiv får man vara?
Det spektakulära rånet mot värdedepån i Västberga ställer befogade frågor om polisens omdöme i vissa frågor. Att man kan lämna sina helikoptrar så obevakade att det verkar vara fritt fram att placera en bomb framför hangardörren är helt ofattbart. I synnerhet är detta ofattbart då polisens helikoptrar tidigare varit utsatta för attentat.
Polisen har en mycket viktig uppgift att skydda samhället och för detta behövs både personella resurser och kompetens. Alliansregeringens nya satsningar inom detta område är därför välkomna och bra. Dock är det inte säkert att det kommer de att lösa det problem vi sett här.
Här är det viktigt att utreda hur det kan komma sig helikotrarna lämnas obevakade? Någonstans måste det ha suttit någon som inte är vuxen sin uppgift. Är orsaken slarv, slentrian eller är det ren inkompetens?
Nu verkar både justitieministern och riskpolischefen vara inne på att helikoptrarna flyttas till militärbasen Berga, en mycket bra idé. Låt dock inte detta gå i långbänk utan flytta helikotrarna omgående
Polisen har en mycket viktig uppgift att skydda samhället och för detta behövs både personella resurser och kompetens. Alliansregeringens nya satsningar inom detta område är därför välkomna och bra. Dock är det inte säkert att det kommer de att lösa det problem vi sett här.
Här är det viktigt att utreda hur det kan komma sig helikotrarna lämnas obevakade? Någonstans måste det ha suttit någon som inte är vuxen sin uppgift. Är orsaken slarv, slentrian eller är det ren inkompetens?
Nu verkar både justitieministern och riskpolischefen vara inne på att helikoptrarna flyttas till militärbasen Berga, en mycket bra idé. Låt dock inte detta gå i långbänk utan flytta helikotrarna omgående
måndag 21 september 2009
Forum för levande historia, Pol Pot och Åsa Linderborg
Särskilt från vänsterhåll hörs mycket kritik mot Forum för levande historia (FFLH) och dess informativa utställning om Pol Pot, en av nutidshistoriens allra värsta figurer. Man förundras över alla sätt som vänsterpersoner på olika försåtliga sätt försöker förringa de brott som begåtts av socialistiska och kommunistiska regimer.
Ett argument är att Forum för levande historia (FFLH) skulle vara en statlig propagandamyndighet. Med samma logik skulle också Brottsförebyggande rådet (BRÅ), en myndighet under justitiedepartementet, vara ett propagndainstitut. Båda dessa statliga verksamheter håller nämligen på med upplysning om brott och brottslighet. Den förstnämnda verksamheten upplyser om brott mot mänskligheten medan den sistnämnda håller på med mera vardagsnära brott.
När det gäller brott kan inte samhället vara neutralt och passivt. Upplysning om vad som är rätt och fel givet lagar och internationella avtal är snarast att se som en statlig skyldighet.
I centrum för den senaste stormen mot Forum för levande historia (FFLH) står Aftonbladets kulturredaktör, Åsa Linderborg. Redaktör Linderborg har länge varit på krigsstigen mot Forum för levande historia (FFLH). I den illröda publikationen Flamman säger hon följande den 6/9 2007:
"Det handlar om att slå mot hela arbetarrörelsen, mot folkhemmet och solidaritet".
Granskar man denna kulturredaktör finner man att det är en person med tvivelaktig demokratiskt bakgrund. Åsa Linderborg blev medlem i Vänsterpartiet Kommunisterna (VPK) 1980 och blev ombudsman i Kommunistisk Ungdom (KU) 1987. Detta var en tid när VPK fortfarande skickade hyllningstelegram till diverse obskyra kommunistiska öststatsdiktaturer.
Att Linderborg har en mycket snedvriden syn kring demokrati framgår av vad hon skriver om diktaturstaten Kuba i "Mig äger ingen " (s. 93):
"Den kommunism pappa pratade om hade vissa likheter med hans föreställningar om Kuba. Han tänkte sig att människan under kommunismen lyckats ordna så att vintern var en årstid som inte längre fanns. Kommunism innebär kubansk sol och värme, inte snö, kyla och drivis."
Linderborg drar sig heller inte för att "vika ut sig" i den svenska vänsterns allra mest demokratiföraktande organsiationers publikationer. I Proletären, organ för det djupt antidemokratiska och våldsförhärligande Kommunistiska Partiet står det att läsa om Möte med Åsa Lindeborg den 4/9 2007.
Det är alltså högst förståligt att kulturredaktör Linderborg känner sig djupt träffad av den förtjänstfulla upplysning som Forum för levande historia (FFLH) bedriver. De facto måste Linderborg betecknas som en person som saknar all form av demokratisk trovärdighet.
Ett argument är att Forum för levande historia (FFLH) skulle vara en statlig propagandamyndighet. Med samma logik skulle också Brottsförebyggande rådet (BRÅ), en myndighet under justitiedepartementet, vara ett propagndainstitut. Båda dessa statliga verksamheter håller nämligen på med upplysning om brott och brottslighet. Den förstnämnda verksamheten upplyser om brott mot mänskligheten medan den sistnämnda håller på med mera vardagsnära brott.
När det gäller brott kan inte samhället vara neutralt och passivt. Upplysning om vad som är rätt och fel givet lagar och internationella avtal är snarast att se som en statlig skyldighet.
I centrum för den senaste stormen mot Forum för levande historia (FFLH) står Aftonbladets kulturredaktör, Åsa Linderborg. Redaktör Linderborg har länge varit på krigsstigen mot Forum för levande historia (FFLH). I den illröda publikationen Flamman säger hon följande den 6/9 2007:
"Det handlar om att slå mot hela arbetarrörelsen, mot folkhemmet och solidaritet".
Granskar man denna kulturredaktör finner man att det är en person med tvivelaktig demokratiskt bakgrund. Åsa Linderborg blev medlem i Vänsterpartiet Kommunisterna (VPK) 1980 och blev ombudsman i Kommunistisk Ungdom (KU) 1987. Detta var en tid när VPK fortfarande skickade hyllningstelegram till diverse obskyra kommunistiska öststatsdiktaturer.
Att Linderborg har en mycket snedvriden syn kring demokrati framgår av vad hon skriver om diktaturstaten Kuba i "Mig äger ingen " (s. 93):
"Den kommunism pappa pratade om hade vissa likheter med hans föreställningar om Kuba. Han tänkte sig att människan under kommunismen lyckats ordna så att vintern var en årstid som inte längre fanns. Kommunism innebär kubansk sol och värme, inte snö, kyla och drivis."
Linderborg drar sig heller inte för att "vika ut sig" i den svenska vänsterns allra mest demokratiföraktande organsiationers publikationer. I Proletären, organ för det djupt antidemokratiska och våldsförhärligande Kommunistiska Partiet står det att läsa om Möte med Åsa Lindeborg den 4/9 2007.
Det är alltså högst förståligt att kulturredaktör Linderborg känner sig djupt träffad av den förtjänstfulla upplysning som Forum för levande historia (FFLH) bedriver. De facto måste Linderborg betecknas som en person som saknar all form av demokratisk trovärdighet.
söndag 20 september 2009
Alliansröst i kyrkovalet
Har just återkommit från genomfört kyrkoval. På den lokala nivån (kyrkofullmäktige) fanns här en samlingslista för de fyra Allianspartierna. Valet var självklart men förgäves letade jag efter samlingslistor på stifts- och kyrkomötesnivå.
Tänk om vi vid nästa års riksdagsval hade kunnat välja en samlingslista för samtliga fyra Allianspartier.
Tänk om vi vid nästa års riksdagsval hade kunnat välja en samlingslista för samtliga fyra Allianspartier.
lördag 19 september 2009
Nästa steget i jobbskatteavdrag
Inte helt oväntat går den den socialdemkratiske politrucken Östros till hård attack när Alliansregeringen nu ger beskedet om att nästa steg i jobbskatteavdraget tas.
Östros har en inställning som i princip innebär att staten ger pengar till skattebetalarna vid en skattesänkning när det i själva verket är frågan om att staten tar mindre av skattebetalaren när skatten sänks.
Visst förstår man att det nu blir tufft för Östros och hans socialdemokrater att nu gå till val med löftet höja skatterna för en normalinkomstagare med åtminstone 3000 kronor per år.
Jobbskatteavdraget är en strukturmässigt oerhört viktig reform i det långsiktiga arbetet att ge tillbaka inflytandet till den enskilde och öka dennes möjligheter att påverka sin egen livssituation.
Östros har en inställning som i princip innebär att staten ger pengar till skattebetalarna vid en skattesänkning när det i själva verket är frågan om att staten tar mindre av skattebetalaren när skatten sänks.
Visst förstår man att det nu blir tufft för Östros och hans socialdemokrater att nu gå till val med löftet höja skatterna för en normalinkomstagare med åtminstone 3000 kronor per år.
Jobbskatteavdraget är en strukturmässigt oerhört viktig reform i det långsiktiga arbetet att ge tillbaka inflytandet till den enskilde och öka dennes möjligheter att påverka sin egen livssituation.
Nu tar jag steget...
...in i bloggvärlden.
Har under några år tidvis varit flitig läsare av olika bloggar och ibland givit anspråkslösa kommentarer under beteckningen "Allianspartisten".
Idag är det ett år kvar till nästa val varför det är viktigare än någonsin att alla borgerligt sinnade väljare sluter sig samman och sluter upp bakom Alliansen.
Alla förändringar går stegvis och allt kan inte ske på samma gång. Dessutom har vi under det senaste året varit drabbade av internationell finanskris som på många sätt kringskurit Alliansens möjligheter att förändra. Trots detta är det ändå så att valresultatet 2006 var ett verkligt trendbrott i svensk politik som sedan 30-talet dominerats av socialdemokraterna och dess problembeskrivningar.
Alliansens fortsatta innehav av regeringsmakten är viktigt och något som är mycket väl värt att kämpa för.
Har under några år tidvis varit flitig läsare av olika bloggar och ibland givit anspråkslösa kommentarer under beteckningen "Allianspartisten".
Idag är det ett år kvar till nästa val varför det är viktigare än någonsin att alla borgerligt sinnade väljare sluter sig samman och sluter upp bakom Alliansen.
Alla förändringar går stegvis och allt kan inte ske på samma gång. Dessutom har vi under det senaste året varit drabbade av internationell finanskris som på många sätt kringskurit Alliansens möjligheter att förändra. Trots detta är det ändå så att valresultatet 2006 var ett verkligt trendbrott i svensk politik som sedan 30-talet dominerats av socialdemokraterna och dess problembeskrivningar.
Alliansens fortsatta innehav av regeringsmakten är viktigt och något som är mycket väl värt att kämpa för.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
